Succée!!

Dinkelsuris är definitivt på gång, fint bubblig och en mild och tydligt syrlig doft. Eftersom min närvaro krävdes på gudsonens första MMA-match i Norrköping i dag blev det inte den bakhelg jag först planerat.
Blod är tjockare än surdeg liksom.

Så i går ställde jag in surisarna i kylen eftersom jag inte visste när jag skulle komma tillbaka. Nu är jag tillbaka och jag har frusit in lite av dikelsurisen eftersom jag matade den lite större härom dagen för att få rätt konsistens.
Nu står Mr. Dinkel och väntar på att bli bubblig och fräsig inför första provbaket.

Rågsuris är tillbaka på sin plats på golvvärmda ugnsvanten under kökselementet. Ska nu in på bakasurdeg.se och hitta något lämpligt recept.  Har iofs fått låna två fina böcker av brorsans fru men de flesta recepten där envisas med att använda vanligt jäst. och jag envisas med att vilja baka renodlat surdegsbröd.. i alla fall till att börja med, sen kan jag överväga "hybridjästa" bröd enligt de lånade bakböckerna..

Varför göra det lätt...

...när man kan göra det svårt?

Jag gjorde inte min hemläxa innan jag satte Suris. Det verkar som det är något svårare med vetesurdeg än med rågsurdeg. Men jag hoppas på lite tur och håller tummarna. Börjar det mögla ska jag styra upp lite skönt rågmjöl istället.

Innan jag blandade ingredienserna steriliserade jag bunken och locket.. tror jag i alla fall. Doppade i vatten och slängde in i micron i en minut.. Det borde ta kål på det mesta. Jag försöker vara noga med att inte peta på insidan av locket och bunken för jag har fått för mig att fingerflott inte främjar tillväxt.